LINDGRN
På något vis hamnar jag alltid här igen, denna gång är det dock två år sedan sist. Jag bloggade då om den magiska staden Uppsala. Lika förälskad som jag då var är jag fortfarande.
Om någon läser detta så kanske denne då undrar varför jag åter igen ger mig på detta utdöende fenomen?
Ja det frågar jag mig själv också. Varför?
Jag vill ha en plattform där jag kan få ventilera vad jag känner och tycker. Där jag kan dela och spara minnen och tankar, upplevelser och bilder. Mest blir det nog, som förr, röriga texter som kommer direkt ur mitt huvud utan närmare efterforskning. Men det blir nog kanske en del predikningar och teologiska inlägg. Jag vet inte ännu om jag tänker mig en öppen blogg för allmänheten att läsa om mitt fantastiskt intressanta liv eller om detta bara blir en dagbok... den som läser får väl helt enkelt se!
När jag nu skulle starta denna blogg, hade jag först tänkt att jag skulle ta bort mina gamla inlägg från min senaste blogg och använda samma domän. Men sen blev det inte så. Och att hitta ett bloggnamn i en värld som inte längre är lika populär var svårare än jag trodde. Tillslut blev det: http://lindgrn.blogg.se mitt efternamn som jag är väldigt nöjd med. Men till poängen med detta stycke. Jag hittade då mitt första inlägg på min blogg innan denna (Jag har haft X antal bloggar innan, antagligen pinsamt många...) där hade jag gjort en beskrivning av vem jag var just då och jag tänker att det är säkert kul att läsa om två år. Alltså hur jag såg mig själv nu. Oktober, 2016. Så här kommer det.
Vem är jag?
Emmy Karolina Lindgren, en ung kvinna som är mycket nöjd med sitt namn, jag vet inte riktigt varför, men jag tycker bara det känns bra och bekvämt. 21 år är jag enligt mitt personnummer, det är dock sällan jag känner mig som 21, oftare äldre eller yngre. 14 eller 31, eller varför inte 43? Musik är fortfarande ett intresse, men det är inte där jag lägger min fritid. Jag är en människa med många bollar i luften, vilket syns tydligt i mitt schema. Jag är student, men främst är jag prästkandidat. Jag ska bli präst i Svenska Kyrkan och är antagen för Karlstad stift (något jag kan gå in mer på djupet kring i ett annat inlägg). Just nu pluggar jag dock mer procent lingvistik eftersom jag lever för det tecknade språket. När jag inte pluggar, vilket är ganska ofta, sitter jag i studieråd eller startar upp studiecirklar, stiftsgrupper eller skriver en andaktsbok, eller finns i det teckenspråkiga arbetet i Uppsala och Stockholm stift. Vad mer? Även om det går upp och ner och är tufft ibland så älskar jag verkligen livet. Jag älskar det nu jag får privilegiet att vara i. Jag älskar att stanna upp och bara lukta på livet, även om jag inte gör det så ofta. Jag älskar också att prata om mig själv, vilket blev PI tydligt i detta inlägg. Som avslutning i denna presentation och tidskapsel. 1 Tim 4:12.
Så nu får väl du eventuella läsare vänta spänt på ett nästa inlägg. Det var allt för nu.
Puss o Kram och ha det bra!