om relationer som dör

Hur säger man till sin vän att man inte orkar vara vänner mer? Att man vill göra slut? Får man ens göra det? Är inte det typ som att bryta första budet: "Du skall icka hava några andra bästa vänner vid min sida." typ.
 
Hur säger man till någon att man inte längre vill vara vän med den personen? När man delat liv under en så lång tid som vi ändå har.
 
En annan vän berättade om löftet i vigseln och hur präster kan se på skillsmässor. Att "tills döden skiljer oss åt", likaväl kan vara kärleken som dör, snarare än kroppen, livet. Borde det då inte vara samma med vänskap? 
 
-
Jag orkar inte vara din vän.
 
Det ger mig ingenting, men det tar. 
 
Tömmer mig. 
-
 
En annan vän sa: Du ska inte behöva vara vän med någon som gör att du måste gå i själavård efter att du har umgåtts med. Det är inte vänskap. 
 
När ska man sluta kämpa? När är det dött? Jag vet inte, jag ber. Jag tror ändå att Gud tycker att det är okej om jag går. Men jag vet inte hur man gör. 
 
Kanske behöver jag inte förklara att jag inte orkar, istället skylla på att livet tagit olika vägar. Just nu behöver vi inte slå följe. 
 
Jag trodde sånt här var icke-problem när man blev vuxen. 
 
Men icke. Problemet kvarstår. 
 
 
20180829

om böcker

Jag tror att jag förut berättat att jag gärna skriver när jag överrumplas av känslor. Om inte jag har berättat det tidigare, så har jag det nu. Jag skriver gärna när jag överrumplas av känslor. Vilket ni kommer att märka om ni tittar in här ibland och jag fortfarande lyckas skriva här. 
 
Jag älskar att skriva. Jag älskar att sätta ord bredvid ord. Smaka på hur de låter, hur de ser ut bredvid varandra. Jag älskar att lyssna på texter. Jag älskar att läsa texter. Texter andra människor skrivit. Det berikar mitt språk och det är tillfredställande. Jag önskar jag läste mer. Och skrev mer. 
 
Så därför tänkte jag att jag nog ska försöka skriva något om böckerna jag läser och lyssnar på. Jag ha några jag vill redogöra för som jag plöjt under sommaren, och lite tidigare. Så kanske att det kommer små recensioner. Inte nödvändigtvis riktiga recensioner, sådana som följler en viss mall för att vara av texttypen recension. Eller kanske så gör de det. 
 
 
Under de senaste månaderna (sedan jag började med ljudboksappar i våras typ) har jag läst. 
Norra Latin
Syster och Bror
Sekten på Dimön
Sekten som återuppstod
Sektens barn
Hur jag dog
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här
En man som heter Ove 
Processen
 
Och säkert någon mer jag glömt bort. Alla dessa kommer jag inte skriva om men några böcker vill jag inte bara släppa iväg i dåtiden. Jag vill minnas dem och vad jag tyckte och jag vill dela mina tankar om dem. 
 
Det blir en salig blandning här på bloggen. Men jag ser ändå att några tittar in. Välkomna til mitt liv. Det är ännu rörigare än denna bogg. 
 
 
 
2018.08.28

om kritik

Det spelar ingen roll hur många lovord jag fått höra. Det är ändå den där onda kritiken som fäster sig. 
Precis som på motorvägen. Från 100 till 0, på bara några sekunder. 
Från glädjerus och stolthet till att känna mig värdelös. Jag vet väl i grunden att jag gör ett bra jobb. Men jag är urusel på att ta negativ kritik. Speciellt när den kommer ifrån gammla gubbar. Absolut, just, speciellt då. Jag blir förbannad, men mest blir jag ledsen. Känslan av att vilja spy ligger kvar och huvudet värker. Allt tack vare ett mail. 
 
Ibland så undrar jag. Gör det ont i dem? Gör det ont när en ung kvinna får vara bra på något? Antagligen, för det måste vara därför de tar sats och hoppas på oss. Hoppar och stampar, spottar och svär tills vi ligger där i jorden. Utbrända, uttorkade på arbets- och livskraft, deprimerade. Jag är så trött. 
 
 
2018.08.04