om böcker

Jag tror att jag förut berättat att jag gärna skriver när jag överrumplas av känslor. Om inte jag har berättat det tidigare, så har jag det nu. Jag skriver gärna när jag överrumplas av känslor. Vilket ni kommer att märka om ni tittar in här ibland och jag fortfarande lyckas skriva här. 
 
Jag älskar att skriva. Jag älskar att sätta ord bredvid ord. Smaka på hur de låter, hur de ser ut bredvid varandra. Jag älskar att lyssna på texter. Jag älskar att läsa texter. Texter andra människor skrivit. Det berikar mitt språk och det är tillfredställande. Jag önskar jag läste mer. Och skrev mer. 
 
Så därför tänkte jag att jag nog ska försöka skriva något om böckerna jag läser och lyssnar på. Jag ha några jag vill redogöra för som jag plöjt under sommaren, och lite tidigare. Så kanske att det kommer små recensioner. Inte nödvändigtvis riktiga recensioner, sådana som följler en viss mall för att vara av texttypen recension. Eller kanske så gör de det. 
 
 
Under de senaste månaderna (sedan jag började med ljudboksappar i våras typ) har jag läst. 
Norra Latin
Syster och Bror
Sekten på Dimön
Sekten som återuppstod
Sektens barn
Hur jag dog
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här
En man som heter Ove 
Processen
 
Och säkert någon mer jag glömt bort. Alla dessa kommer jag inte skriva om men några böcker vill jag inte bara släppa iväg i dåtiden. Jag vill minnas dem och vad jag tyckte och jag vill dela mina tankar om dem. 
 
Det blir en salig blandning här på bloggen. Men jag ser ändå att några tittar in. Välkomna til mitt liv. Det är ännu rörigare än denna bogg. 
 
 
 
2018.08.28

om kritik

Det spelar ingen roll hur många lovord jag fått höra. Det är ändå den där onda kritiken som fäster sig. 
Precis som på motorvägen. Från 100 till 0, på bara några sekunder. 
Från glädjerus och stolthet till att känna mig värdelös. Jag vet väl i grunden att jag gör ett bra jobb. Men jag är urusel på att ta negativ kritik. Speciellt när den kommer ifrån gammla gubbar. Absolut, just, speciellt då. Jag blir förbannad, men mest blir jag ledsen. Känslan av att vilja spy ligger kvar och huvudet värker. Allt tack vare ett mail. 
 
Ibland så undrar jag. Gör det ont i dem? Gör det ont när en ung kvinna får vara bra på något? Antagligen, för det måste vara därför de tar sats och hoppas på oss. Hoppar och stampar, spottar och svär tills vi ligger där i jorden. Utbrända, uttorkade på arbets- och livskraft, deprimerade. Jag är så trött. 
 
 
2018.08.04