om att känna sig välkommen

Nervositeten fanns där när jag började, även om jag i söndags kände mig nöjd med predikan. Den kändes inte hundra procent när jag stod där sen. Men jag gjorde det, så gott jag kunde. Efteråt fick jag ett tack. Ett sånt artigt som man ger. 
---
Vid fikat blev jag helt överraskad. Jag uppmärksammades, tackades för min tid och välkomnades varm tillbaka. Som tjänstebiträde, som pastorsadjunkt. 
 
Att ens skriva det ordet: pastorsadjunkt. 
 
Ett leende sprider sig över mina läppar. Pastorsadjunkt. 
Just nu är det mitt favoritord tror jag. Just nu, i skrivande stund. 
 
Jag fick en present och ett kort och gick sedan till mitt rum. 
---
Där kom en av prästerna in och sa: 
"glittrande, det var glittrande. Du är bra."
Jag behövde det. 
---
En annan kollega kom sedan och stack in huvudet. 
"Jag glömde säga förut, tack för att du förklarar texterna. Jag gillar det. Det är inte så lätt att förstå, men du förklarar dem för oss vanliga dödliga. Tack."
 
Just nu, i alla kaoskänslor, var detta precis vad jag behövde!
 
 
 
Glittrande, det var glittrnde. 
 
 
 
2018.07.31