om kritik
Det spelar ingen roll hur många lovord jag fått höra. Det är ändå den där onda kritiken som fäster sig.
Precis som på motorvägen. Från 100 till 0, på bara några sekunder.
Från glädjerus och stolthet till att känna mig värdelös. Jag vet väl i grunden att jag gör ett bra jobb. Men jag är urusel på att ta negativ kritik. Speciellt när den kommer ifrån gammla gubbar. Absolut, just, speciellt då. Jag blir förbannad, men mest blir jag ledsen. Känslan av att vilja spy ligger kvar och huvudet värker. Allt tack vare ett mail.
Ibland så undrar jag. Gör det ont i dem? Gör det ont när en ung kvinna får vara bra på något? Antagligen, för det måste vara därför de tar sats och hoppas på oss. Hoppar och stampar, spottar och svär tills vi ligger där i jorden. Utbrända, uttorkade på arbets- och livskraft, deprimerade. Jag är så trött.
2018.08.04