lindgrn.blogg.se

Jerusalem är en otroligt bra liknelse för livets gång. Det är inte bara den heliga stad där Jesus ska ha ridit in under hejjarrop på en åsna, det är också en liknelse för själva livet. Jag menar inte enbart för JESUS LIV. Jag menar för våra, eller i alla fall mitt. Även om Jesus liv, hade flertalet hållpunkter kopplat till Jerusalem. Offrandet av turturduvor vid hans födelse, besöken på högtiderna, den gången han blev kvarglömd som tolvåring och undervisade i templet, när han återvänder som vuxen och undervisar, när han rider in och mottas av staden som en kung - trots att han kommer ridandes på en ungåsna, hur han är där för en sista påskhögtid i goda vänners lag men slutar i misär med dom, straff och död, hur han slutligen sedan får liv igen och fortsätter att predika Guds kärlek. 

 

Visst Jesus liv är en symbol för människans liv, men jag tänker också att Jerusalem som bild är det med. hur? såhär: 

1. Om hur det ligger i sin backe på ett berg, enbart en dal som avskiljer från olivberget/oljeberget. Om hur man ständigt måste vandra uppåt för att nå målet - staden.

2. Om den förväntan som ständigt finns i luften. Allas längtan som fått bo där i flera tusentals år. 

3. Om alla olika uppfattningar och tankar, om alla olikheter som staden tjänar och svarar. 

4. Om vimlet och tystnaden som kommer och går. Om samtal och tystnad, om minareternas böneutrop, sabbatssignalen samt krykklockornas toner. Om det där mullret som uppstår när sabbaten nått sitt slut.

5. Om regnets hårda fall mot gatorna som snart solen ska värma torra igen. 

6. Om upp och nedgångar och lager på lager av stad och liv. 

 

Jerusalem må vara en geografisk plats som bär på mångas drömmar och böner, men det är också en rik symbol för livet. Den ständiga rörelsen som sker. Något är alltid i förändring. Något är alltid levande, även i döden. Glädjen finns där. Ångesten finns där, vi delar dem genom tiden. Alla som någon gång upplevt staden och dess liv. Inte bara Jesus eller Muhammed. Också Judas, Mariorna, Simon:arna, Pilatus, Herodes, Sackaios, Selma, missionärerna och alla andra före och efter och de som än kommit men som ska.

 

Vi delar ångesten och glädjen. Min ångest fick dock nyss ett påslag igen. Idag har det legat på en ständig 7-8:a fram tills jag släppte lite för mycket på kontrollen och det blev ungefär 16-17:a Nu har jag lugnat mig och det kanske är nere på en 12:a. Jag antar att detta är en bit på vägen genom livet. En del av uppförsbacken till Jerusalem. Snart planar det ut sig en stund. Kanske kommer ansträngningsmigränen då, kanske väntar en migränspray och kallt vatten som botar. Jag tar fram bibeln och använder den som karta. Som kompass och följeslagare har jag Gud som stöttar upp mig när axlarna blir för tunga, eller fötterna enbart släpar. Jag väntar på gudsröstens nästa instruktion. Men framåt ska vi. Upp mot Jerusalem. 

 

 

2019.04.15.