om att inte döma

Hej! Det har gått ett tag sedan jag sist postade något. Vad som skett sedan sist är en hel del, men kanske främst att jag efter förra inlägget åkte till nästa konfagrupp. (Mer om det senare!) Jag hade också sommarens sista gudstjänst i Västerstrandsskyrkan där temat var att inte döma. Då predikade jag texten nedan. Jag gjorde verkligen det predikade för i skriftlig form ser den inte ut så som den kändes när jag höll den, men här kommer innehållet: 
 

---

Jag älskar när Jesus är kaxig -och det tycker jag han är i dagens text. Ofta uppmanar man kristna, och kanske speciellt unga att agera som Jesus, men man tänker nog då inte på den här Jesus. Eller så gör man det, det beror lite på hur man ser det. Dels har vi en Jesus som står på den svages sida. Men dels har vi också en Jesus som är riktigt kaxig och nonchalant gentemot fariséerna och de skriftlärda.

Vad säger Jesus med sina ord och sina handlingar och vad säger det oss idag? Det ska vi försöka komma fram till här.

Jag tänker spontant på temat: inte döma. För vem av oss har rätt att göra det. Jesus påpekar att vi människor är just det, människor. Vi är sköra och bräckliga, levandes.

Men ändå litar Gud på oss, ibland ber vi i överlåtelsebönen: ”Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt bräckliga lerkärl”.

Gud lägger liv i oss. Förra veckan sa jag i sprickorna kommer ljuset in. För vi har alla sprickor på olika ställen, men det är därigenom som Gud skiner igenom och lagar bitarna, för dem åter samman.

I evangelietexten får vi höra tre prövningar. Vi har en prövning
1. av kvinnan som sägs ha begått äktenskapsbrott.
2. en annan från fariséernas sida där prövningen är av Jesus som aktör. Hur han agerar avgör deras inställning till honom.
3. slutligen: uppmärksammar Jesus oss på ytterligare en prövning. - En prövning i att vara människa. Han säger: ”Den som är syndfri kastar första stenen!”

På ett sätt säger han: Kom ner på jorden människa, är du mycket bättre själv? (kaxigt?)
På ett annat: Det ligger inte i människans hand att döma sin nästa.

Jesus menar då inte hur vi inte ska ha domstolar och rättsväsende. Det tycker han nog är okej. (Sen har han nog åsikter om vilka domar som sker och inte sker där, men det är ett annat samtal). Jesus menar att det finns ingen idé i att vi människor sysslar med att döma varandra. Det slutar aldrig bra. Det kan vi se genom historien, vi ser det i bibeln, vi ser det i världen, i förintelsen, vi ser det i flyktingpolitiken, vi ser det i mobbingen i skolan. Jesus säger till oss att det är inte upp till oss. Det spelar ingen roll hur mycket vi dömer, det påverkar inte Guds beslut kring denna människa.

I den gammaltestamentliga texten hörde vi om samma problematik. Gud talade till Sakarja och han talade till folket och sa att det är inte folkets uppgift att döma till rättfärdighet. För rättfärdighet sker inte genom handling, speciellt inte handlingen - en människa har bestämt - det sker genom tron. Det sker genom var-och-en av oss, våra relationer till Gud. Det är inget som kan prövas av människor.

Paulus pratar i sitt brev om att döma ut folk, detta i detta sammanhang, utifrån deras matrestriktioner. Som ni kanske känner till nämns i moseböckerna ganska många matrestriktioner, så som att inte blanda kött och mjölk eller att inte äta skaldjur. Det var därför väldigt känsligt när de första jesusföljarna började växa som grupp då dessa grupper bestod både av judar och peganer-hedningar. Judarna hade med sig sina renhetslagar och undrade nu varför flera av de så kallade peganerna -hedningarna inte följde samma restriktioner, Jesus var ju jude!

Jag ska inte gå in för djupt i detta, men det är intressant. Paulus konstaterar då att Jesus har förklarat all föda som ren, men att för vissa kan fortfarande mat anses som oren och för dem kommer den att förbli så för att deras bild av den ser ut så och det är okej. Vi som bröder och systrar i Kristus ska då respektera detta. Vi ska inte försöka få andra att "trilla dit" som anser att födan är oren, då bör vi inte heller äta den. Det är lite komplicerat, men ni kanske följer resonemanget? Paulus är inte helt enkel. Paulus säger att: genom min tro på Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig själv, men den som betraktar det som orent, för honom förblir det orent.

Paulus vill med detta säga två saker tror jag:
1. Döm inte din nästa, för du vet inte hur din nästa resonerar i detta.
2. Agera inte för att fälla eller skada din syster eller bror i kristus, istället agera så som ett stöd. Alltså: lämna dömandet till Gud.

Vi sjöng förut: Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig, och i dunklet ser du mig. 
Den ger oss levnadsmod. För som vi nog ändå med hjälp av texterna kommit fram till så är det inte vår roll att döma.

Trots det gör vi det. Och trots att vi gör det så ser Gud oss och älskar oss ändå.

Jesus säger den som är syndfri kastar första stenen. När alla sedan gått därifrån undrar han om ingen dömt henne. ”Nej Herre” svarar hon, "inte heller jag dömer dig" svarar Jesus.

Vi mins Paulus uppmaning om att inte låta våra bröder och systrar snava och falla och vi ber Gud att hjälpa oss bygga broar till en okänd morgondag. Och vi minns Jesus ord: "Inte heller jag dömer dig."

 

(2019.07.14) 

---

 

En annorlunda predikan från mitt håll, men en favorit att skriva. För här går jag ner i det exegetiska, jag älskar ju att få tolka bibeltexter och fundera över vad de kan betyda. Kanske gör jag det mer nu när uppsatsen snart är över. Jag återkommer i ett inlägg om konfirmationstiden med grupp 2. 

 

2019.08.23