lindgrn.blogg.se

Hej! 

Här kommer griftetalet jag höll under begravningsgenomförandet. Vi hade fått case och mitt var att jag skulle begrava Rut 84 år gammal som somnat in lungt och stilla. Hennes man hade dött 19 år tidigare och i sorgehussamtalet (som vi rollspelade) så kom det upp att hon på senare år träffat Anders som hon umgicks med och framförallt dansade med. Dansen var väldigt viktig för henne. Hon har tre barn och fem barnbarn. Yngste sonen Erik 46 år, är dödligt sjuk i cancer. Detta har jag haft i huvudet när jag skrev griftetalet. Jag har i det lånat en bild av min tidigare praktikhandledare Eva-Lott och sedan fyllt ut den med Ruts liv. 

OBS Rut är en fiktiv person. 

 

 

Griftetal Rut

Vatten har en viktig symbolik i vår kristna tro och i livet i stort. Vi människor har i alla tider försökt att förstå och sätta ord på livets gång. Vi ser det i sånger och dikter och i liknelser. Jesus sa en gång: att den som dricker av det vatten han ger aldrig mer ska törsta, att det ska bli till en källa i dem, med ett flöde som ger evigt liv. 

För att förstå livet så kan vi använda oss av bilder, en bild är floden. Floden som tar sitt ursprung sin källa någonstans högt upp i bergen, och kanske hos Jesus löfte. Våra liv har också en början, en källa där livet sprungit fram. Vår flod rinner sedan genom våra liv, med start i barndomen. Medan floden gör sin väg genom livet söker den sig fram i lekfulla forsar, över stenar och hällar, den skummar och brusar. Ibland i oroligt, mörka vatten - stundtals flyter den stilla och lugnt, i harmoni med solens strålar som glittrar i dess vatten. 

I samtal med er barn målade ni en bild av Rut och hennes liv som färglatt och strömmande. Ni berättade att dansen var viktig för henne och att det var där hon träffade sin man Ove, som tyvärr gick bort strax efter hennes pension. Men Rut dansade vidare.  Senare kom hon också att träffa Anders på samma sätt - genom dansen. Hon dansade så som flodens vatten strömmar - fram genom livet - i möte med andra människor. Detta blev också synligt i hennes arbete som lärare på Bärlingeskolan och i relationen med barnen där men framförallt med er barn och barnbarn. 

Liksom floden inte kan spjärna emot strömmen, kan inte vi heller ändra tidens gång. Floden tar sin väg. Vi är också på väg, vi strömmar vi också. Så fortgår floden, själva livet som vi har fått. Det som en gång tycktes avlägset blir mer tydligt. Vi kan ana havet. Havet, dit vi är på väg. 

På vägen kan vi se tillbaka på livet som blev, minnas sommardagarna som ni barnbarn, spenderade med Rut ute på Rocksta som barn. På de oräkneliga danser ni haft med Rut. Med alla de möten och samtal som ni haft. Låt dem porla med minnet av Rut. 

När floden tillslut når havet är det som en hemkomst. Varje flodådra förlorar visserligen sitt liv men uppgår i något annat. Ett flöde som ger evigt liv. Floden förenas med alla andra floder som också varit på väg. 

Havet, gungar sin flod till ro. Vi är alla tillhöriga ett större sammanhang, Guds sammanhang. Gud som nu omsluter Rut med frid och ro i evig tid. Det är vårt kristna hopp.

Griftetalet avslutades med följande bön: 
Gud, du är livets källa. 
I dig är det som vi lever och rör oss och är till. 
Bevara oss i liv och död i din kärlek. 
Låt oss av nåd få gå in i ditt rike. 
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. 
Amen. 

 

2019.11.20