om att ständigt bli förminskad och att faktiskt inte sälja frälsning

När vi var på fortbildningsresa med prästkandidater fick vi frågan: Vad bävar du för i din framtida roll som präst? 

"Att inte räcka till"
 
var ett svar ett annat var: 
 
"Att inte bli lyssnad på
 
Det andra av dessa svar verkade mina ledare inte riktigt förstå, utan de tolkade det som att det hade med att göra när människor inte håller med mig. Jag kan hantera att andra har andra åsikter än jag, det vet jag att de har. Precis som att jag inte håller med alla i allt. Men det främsta jag bävar för är ju att min åsikt inte ens betyder något. Inte ens är värd att lyssnas på.
 
Det händer lite då och då. Ett exempel från nu den senaste tiden. 
 
Som präststudent får man vid alldeles för många tillfällen: "klapp på huvudet" då någon ska berätta hur det egentligen ligger till. Det kan man/jag hantera i viss mån men när någon som inte är särskillt mycket äldre än mig, har varit präst i enbart en kort tid och som är ganska ny i stiftet ska se till att jag bli klappad på huvudet och förminskad. Då tänder jag till. 
 
"Vi avstår från dina tjänster" stod det i mailet. Jag säljer väl för fan inte frälsning på teckenspråk. Skarp skärpning svenska kyrkan och qvinns däri. Vi om några får inte hugga varandra i ryggen, eller varför inte i huvudet. Än mindre vi som blir kollegor om några år. 
 
Jag bävar inför att komma ut i ett yrke där någon ska klappa mig på huvudet och säga att jag har fel trots att jag är den som besitter kunskapen om just detta ämne vi pratar om, eftersom det är mitt jobb, vad jag får betalt för att göra. (Hjälp vad lång mening!) Bävar inför att förbli olyssnad på och förbisedd för mitt kön, min ålder, min dialek, mina nördämnen, min personlighet, mitt allt, mitt jag - trots att jag då har kragen att luta mig mot. Det bävar jag för. 
 
Bävar du? 
 
 
2018.11.23

om att känna sig välkommen

Nervositeten fanns där när jag började, även om jag i söndags kände mig nöjd med predikan. Den kändes inte hundra procent när jag stod där sen. Men jag gjorde det, så gott jag kunde. Efteråt fick jag ett tack. Ett sånt artigt som man ger. 
---
Vid fikat blev jag helt överraskad. Jag uppmärksammades, tackades för min tid och välkomnades varm tillbaka. Som tjänstebiträde, som pastorsadjunkt. 
 
Att ens skriva det ordet: pastorsadjunkt. 
 
Ett leende sprider sig över mina läppar. Pastorsadjunkt. 
Just nu är det mitt favoritord tror jag. Just nu, i skrivande stund. 
 
Jag fick en present och ett kort och gick sedan till mitt rum. 
---
Där kom en av prästerna in och sa: 
"glittrande, det var glittrande. Du är bra."
Jag behövde det. 
---
En annan kollega kom sedan och stack in huvudet. 
"Jag glömde säga förut, tack för att du förklarar texterna. Jag gillar det. Det är inte så lätt att förstå, men du förklarar dem för oss vanliga dödliga. Tack."
 
Just nu, i alla kaoskänslor, var detta precis vad jag behövde!
 
 
 
Glittrande, det var glittrnde. 
 
 
 
2018.07.31

om gott förvaltarskap

I söndags, igår, predikade jag. Och ledde gudstjänst. I ett försök att använda denna blogg tänker jag att jag ska försöka posta mina predikningar här. Vilket är otroligt läskigt. Men här kommer den. Naket och klart som Marie Fredriksson skrev och jag sjöng på vigseln i lördags. 
 
.
.
.
 

Predikan 2018.07.29

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 

Några dagar senare skapades också människan. Till Guds avbild, skapades vi. Gud välsignade oss och uppdrog åt oss att uppfylla jorden. När det var gjort var jorden fullbordad. Dagen därpå välsignades och var bestämd till vila. 

Hela vår grund som människor ligger i det här tror jag. Receptet på ett gott liv. 

  1. Veta att vi är skapade till Guds avbild. 
  2. Veta att Gud vill oss väl och ser oss alltid. 
  3. Veta att vi blev det sista att fullborda jorden tillsammans med alla djur och växter
  4. Veta att vilan är helig. Vi människor behöver varva ner då och då och ladda batterier. 

 Denna veckas tema är Goda förvaltare. När jag läste en gammal predikan jag skrivit på detta temat, skrev jag mycket om miljön och hur vi vårdar skapelsen. Men att vårda oss själva och livet är också att vårda skapelsen eftersom vi är en del av den. Och det är nog dit evangelietexten är på väg. 

Jag har brottats mycket med denna text under veckan, jag tyckte den var hemsk. Matteus ger oss ofta en utmanade Jesus tycker jag, en nästan fräck och nästan elak Jesus ibland. Hur kommer det sig? Jag tänker att det finns flera svar på den frågan och en av dem får vi genom att se till evangeliets tillkomsthistoria på ca 70-80-talet för dryga 2000 år sedan. Mottagarna var vana den judiska Guden som inte daltade utan som agerade. Det gör även Jesus här. Ett annat svar är vår tolkningskultur här i Sverige, som luthersk, svensk kyrklig kyrka år 2018. 

Vi har ofta en syn på Jesus som en Nallebjörnsjesus. En Jesus som tillåter allt och nästan curlar oss till frälsning. Kanske behöver vi den här lite hårdare Jesus som får oss på alerten och är vakna. 

Vad händer i dagens evangelietext? den tredje tjänaren får skäll för att denne grävt ner sin talent under jorden och inte gjort något med den. Ett ganska fegt alternativ. Eller ett säkert. Men koden han ännu inte knäckt är att vi behöver inte vara blyga för det vi fått (en talent i detta fall), utan istället ska vi sträcka på ryggen och använda vår talent och satsa den för att vinna desto mer sen. ”Var och en som har, han ska få, och det i överflöd” står det i texten. Om vi då applicerar denna liknelse på våra liv, på verkligheten. Vad händer då? 

För att börja med, en talent motsvarade ungefär en årslön, så det är en summa med mycket pengar. Nu har jag svårt att tro att Jesus drar denna liknelse för att visa på hur vi ska göra med våra sparpengar. Utan snarare pratar han om att någon fått något av väldigt högt värde och hur denne hanterar detta. Jag tänker att det kanske handlar om våra liv.  

Om gåvan i att som människa vara skapad till guds avbild, om gåvan från Jesus som dog på korset, om gåvan att vara kristna om gåvan, livet. 

Inte ska vi väl då kasta bort våra liv, vi ska väl ut och nyttja dem? Satsa på dem och vinna desto mer. tillbaka till raden jag nyss läste från evangelietexten: ”Var och en som har, han ska få, och det i överflöd”. Vi som människor och som kristna, har redan i det, grundförutsättningar för att få ut max av livet. Eller så förstår jag det i alla fall. 

Men huuuur, maxar man livet, hur ska jag satsa på livet. Vilka insatser ska jag göra? Det tror jag är olika för oss alla, för någon kanske det är att spela musik, för en annan att måla, för en tredje kanske att umgås med familj eller vänner, för en fjärde att jobba, bada, läsa, laga mat. Vad som. Det gäller att hitta guldklimparna i våra liv och låta oss få dem. För jag tror det är att satsa på livet. 

I den gammaltestamentliga texten idag berättas det om den sjunde dagen som är till för vila. Även Gud vilade, och Gud bestämde att vilan är helig. Varför anammar vi människor inte det. Vi lever i ett ständigt uppkopplat, ständigt stressfyllt liv, utbrändhet står på var och var annans cv över livet. Var gick det fel? När slutade vi bry oss om vilan? Kommer ni ihåg vad jag räknade upp för fyra saker i början? 

  1. vi är skapade till guds avbild
  2. Gud vill oss väl och ser oss alltid
  3. tillsammans med djur och växter fullbordar vi jorden
  4. vilan är helig

Mina vänner och jag som studerar pratar ofta om detta med vila och risken för utbrändhet. Vad är det som gör det så svårt att säga nej, vad är det som gör att det är lättare att råda en vän att växla ner än att själv göra det? 

Vi värdesätter andra människors liv före våra egna, nobelt men idiotiskt. Precis som de säger i säkerhetsinformationen på flygplanen, sätt på dig egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Vi människor behöver vilan och vi behöver våga satsa på våra liv. Finna de saker vi finner vila och glädje i och göra det. För när vi gör det tror jag vi maxar livet. 

(Livet är inte som en ärvd porslinsfigur som ständigt ska stå inlåst i vitrinskåpet - det är som duralexglasen vi kan tappa hur många gånger som helst som sällan går sönder. Använd livet, prova det, känn det). 

.

.

.

 

 

/ 2018.07.30 /