lindgrn.blogg.se

Den 25 december var dagen äntligen här, eller kanske snarare morgonen äntligen här - julottan. Otroligt mysigt, trots att jag knappt fått en blund eftersom jag var rädd för att försova mig. 05:35 klev jag in i den julpyntade kyrklokalen och kände - nu kör vi - 

 

Kyrkan var inte riktigt full men upplevdes så både av mig och kören. Mina föräldrar, hör och häpnan, var där! Jag predikade och rörde mig i rummet, sjöng inledningsordet gjorde jag också. Vilken morgon! Så här var predikan jag hade med mig på julottan sedan broderades den ut och skippades vissa delar när jag väl stod där, men ungefär så här: 

 

JULOTTA PREDIKAN

Varje natt till julafton, hur gammal jag än blir så kan jag inte somna. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir så ligger jag där och lyssnar till ljud som ska berätta att det snart är jul. Jag har försökt fundera över när julen egentligen börjar. Och vad gör julen till jul? 

 Är det när vi går förbi pressbyrån i november och känner lukten av årets första lussekatter? Är det när vi ser diskussionerna om hurvida vintermusten har ersatt julmusten? Är det när vi börjar argumentera vem som egentligen får vara vad i ett luciatåg? Är det när vi kollar Polarexpressen för första gången detta år? Eller kanske är det med den första sippen av den där julmusten, som nu inte blev ersatt av vintermusten? Eller när Kalle äntligen går på TV klockan 15. 

*går till adventsljusstaken*

Är det när vi tänder ljus? När vi tänder en tändsticka, vad är det vi känner då? När vi hör ljudet, känner lukten. Tänder ljus för ljus. Är det 

1. Arne Weise som tänder julljuset som julvärd? 
2. Är det adventsljusstaken som vi tänder ett efter ett ljus i?
3. Är det kopplingen till dopljuset som vi eller våra barn en gång fick? 
4. Är det Jesus, som säger: Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus?  

Julevangeliet som vi nyss hörde vittnar om ett evigt ljus som brinner även när vi plockat bort adventsljusstaken för i år. När jag hör det berättas kommer minnena av alla de julspel jag genom åren sett. Då kommer bilden som har utvecklats och förändrats med åren. Hur Maria gick från att vara en mamma som vilken annan mamma som helst med sitt nyfödda barn, till att bli den tonårsflicka som precis fött sitt första barn i ett kallt stall som säkert inte var särskilt rent, varm eller bekvämt. Det har blivit en berättelse om en ung kvinna som tar ett beslut för hela världens räkning. Hon säger “ja” till Guds uppdrag och säger: “Låt det ske med mig som Herren har sagt” och det sker, hon föder en son och han får namnet Jesus. 

Gud som är oändlig och allsmäktig kommer inte till oss i rikedom och makt utan väljer att komma till jorden som ett litet barn i ett stall, fött av en tonårsflicka för att närma sig oss, i ögonhöjd. Gud blev människa för vi skulle komma och se. 

Julen tror jag, börjar i en tonårsflickas JA, fortsätter i förlossning i ett kallt stall och kommer åter varje år när vi tänder ljusen i vår adventsljusstake. Julen tar sig form genom doften av lussekatter i november, genom körens stämmor och texter, genom julmusten - som inte var vintermust, genom Polarexpressens första visning för i år, Kalle på julafton och genom evangeliets klara ord: Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära åt Gud i höjden och Frid på jorden åt dem han har utvalt.

(2019.12.23)

 

Just nu ska jag fortsätta fundera över året som gått och fortsätta glädjas över det faktum att det nu är 160 dagar kvar till prästvigning. Jag önskar er en fin och lugn och trevlig nyårsafton! 

2019.12.30