om att möta Gud där vi minst anar det
På söndag läser vi texter utifrån temat Kristi förklaringsdag som handlar om Jesus förhärligande. Vi får höra i alla texter om moln, men också på de svar som kommer ur moln. Inte helt självklart av förklarande karaktär. Man hade ju kunnat önska och hoppas på texter där Jesus förklarar sig själv, men det är inte riktigt så. Istället i Lukasevangeliet så får vi höra andra förklara honom. Bland annat så får vi återigen höra Guds röst och meddelandet som vi hör under Jesu dop.
Detta är min älskade son, min utvalde. Och nu lägger Gud till – Lyssna till honom.
Hur gör vi det idag ca 2000 år senare? Var hör vi Jesus röst? Var hör vi Guds röst? Är det samma? Det enkla svaret är ja, det är samma. Men för mig handlar det om olika tilltal. Jesus röst talar ofta i bibeltexterna tycker jag. Det är den mänskliga rösten, som berättar och samtidigt svarar mitt liv med, ”jag vet”. Medan Guds röst ofta talar till mig genom andra människor. I mötet med en medmänniska.
Under min studietid så jobbade jag en del extra i västerstrands kyrka. Där finns det en liten farbror som vi kan kalla för Fredrik. Han heter egentligen något annat, men får nu vara lite anonym. Varje gång jag firar gudstjänst där, är han där. Även om jag är där som besökare eller som gudstjänstledare, eller nu mera, präst. Jag blir alltid glad när jag ser honom och känner mig trygg. Han bidrar till en värme i rummet. Fredrik och jag har inte riktigt ett gemensamt språk. Svenskan går ofta helt okej, men ibland förstår vi varandra inte så mycket med ord. Men det gör inget, för när jag ser hans vänliga ögon och hans stora leende så känner jag mig buren. Både av en vän, församlingen och av Gud. I söndags träffades jag och Fredrik igen. Det var nu länge sedan sist och när vi sågs så var det som att vi båda hörde orden: Du är mitt älskade barn, min utvalde. Och vi kände Guds kärlek genom mötet med varandra. Och jag tänker att det ibland är så vi möter Gud. Genom varandra. Ibland är det dock inte lika lättförståeligt, eller självklart att möta Gud eller förstå Guds ingripanden i vår värld.
En av mina absoluta favoritberättelser är berättelsen om Pojken som ville träffa Gud. Kanske har någon hört den, men den är värd att berättas igen.
En pojke ville träffa Gud och hade en dag bestämt sig för att idag var dagen då det skulle ske. Han tänkte att det nog måste vara en lång bit att gå för att komma till Gud så det var bäst att packa med sig lite färdkost. Han packade ner en påse bullar och en saftflaska. Och så begav han sig. Han gick och gick och snart hade han gått några kvarter bort, då kom han till den där parken där han brukade leka med sin syster. Pojken kände att han blivit lite trött i benen och bestämde sig för att gå in i parken för att sätta sig på en bänk och vila. På bänken sitter redan en tant som också ser ut att behöva vila lite. När han satt sig ner känner han sig lite sugen på de där bullarna och saften så han börjar packa upp ur ryggsäcken. Han tar ett bett av bullen och kommer på att kanske tanten bredvid honom också vill ha en bulle så han sneglar på henne och frågar. Hon skiner upp och tar glatt emot en bulle. Pojken erbjuder henne genast också ett glas av saften som hon också tackar ja till.
Dem börjar prata med varandra och pratar och pratar. De pratar om allt mellan himmel och jord och tillslut att det börjat skymma lite runt omkring dem så de säger hejdå och beger sig åt varsitt håll hem.
När pojken kommit hem möts han av sin mamma som lite oroligt frågar: Var har du varit? Pojken svarar: Jag har ätit lunch med Gud, och vet du? Hon har världens vackraste leende!
Ungefär samtidigt kommer den äldre kvinnan hem och i trapphuset möter hon en granne som inte kan låta bli att fråga: Vad har du haft för dig idag som ser så glad ut? Kvinnan svarar: Idag har jag fikat med Gud, och vet du, han är mycket yngre än man tror!
Kanske möter vi Gud på de mest oanade platserna?
Ps. 808 Vad är Gud?
2020.07.22 och 26
2020.09.08