om Jesu dop

Jag hade min första digitala gudstjänst igår, söndag. Jag var ganska nervös. Predika inför en församling som jag inte ser och inte vet om de hänger med på mina resonemang. Kanske egentligen inte helt olikt detta format. Men. Hur som helst, nu 24 timmar senare har det gått bra. Jag har inte fått några jobbiga kommentarer eller liknande. Temat för söndagen är Jesu dop och ungefär så här blev predikan. Vill ni höra den så går ju faktiskt det, denna gång då den finns på facebook. Sök upp Norrstrandskyrkan så hittar ni gudstjänsten i sin helhet. 
 

Söndagens texter 10 jan 2021
jes 42:1-7
apg 18:24-19:6
matt 3:13-17
ps 89:20-29

Det känns lite underligt att vi just nu ska prata om Jesu dop. Dels för att vi alldeles nyss firade att Jesus precis fötts. Men också för att det känns lite som att vi befinner oss i ett otroligt mörkt världsläge. Borde det inte vara lite mer apokalyptisk karaktär då? Och kanske är det just därför vi nu, mer än någonsin behöver berättelsen och budskapen om Jesu dop. 

Tidigare i veckan stormade Trump-fans Washington. De fick hålla på, de vandaliserade och förstörde, men polisen visade snällt bort dem. Snabbt uppmärksammades att så här “fredligt” betedde sig inte polisen i somras när den fredliga manifestationen för Black Lives Matters gick av stapeln. I denna händelse blev det tydligt att vi lever i en värld som gör skillnad på människor, beroende på vilken färg deras hud har. Vi är inte alla samma. Det finns dem som är utvalda och dem som inte får vara med. Liv som räknas och liv som inte räknas. 

Hur hänger detta ihop med Jesu dop då, kan man fråga sig? Jo, menar jag, det hänger ihop med löftet Gud gav oss i Jesus dop, men också i våra egna. 

När Jesus döps öppnar sig himlen, läste vi i Matteusevangeliet. Himlen öppnar sig och den heliga Anden stiger ner över Jesus som stiger upp ur vattnet. En röst hörs från himlen som proklamerar: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Gud bekräftar: 

Barnet, vars födelse vi nyss firade, är av Gud. Gud vill relation med människan, Gud vill människan väl. Och Jesus är vägen dit. 

Det måste ha varit en ganska underlig situation den där dagen då Jesus döptes. Han ska precis till att påbörja sitt stora life-mission. Men först ger han sig ut i ingenstans till Jordanfloden och sin (enligt Lukas) kusin som verkar vara lite av ett råoriginal så att säga. Johannes, mannen i kamelhår vars föda består av gräshoppor och vildhonung. Och inte nog med det, Jesus ska döpas av Johannes, inte tvärtom. Nej, Jesus insisterar. Och så sker dopet. Ganska säkert, inte alls så som vi döper idag. Men ändå så hänger det ihop. 

Jag har idag varit präst i 217 dagar, inte jättelänge med andra ord. Och med tanke på världsläget så har det inte blivit så många dop. Men mitt första dop, eller mina första dop kanske jag ska säga var ganska speciellt. Jag skulle döpa tre konfirmander. Tre tjejer, med ganska olika stilar - men alla var dem överens. Dem skulle döpas i Vänern, och dem skulle minsann sänkas ner, hela dem. Jag som var ganska orolig över det faktum att det 

  1. var mina första dop 

  2. att det var corona 

  3. att jag skulle tappa dem när jag skulle sänka dem

frågade om dem verkligen var säkra på att de ville ha det så. Men det var dem så mycket riktigt, en varm eftermiddag tågade vi ner i Vänerns vatten vid Skutberget. Vi var alla klädda i vitt och våra konfakompisar satt på bergen runt oss. Så kom vi till dopet. Nu spelade det inte längre någon roll hur många dockor jag döpt på utbildningsinstitutet. Nu var det ju på riktigt. Så jag tog tag i den första konfirmanden och sa: är du redo? Hon nickade nervöst och så sa jag orden. 

Jag döper dig i Faderns 
                           och så kom hon upp, helt chockad. och jag nickade som för att visa att det inte är                                 över än och sänkte henne igen. 

Och i Sonens 
                           hon kom upp lika chockad denna gång, och jag viskade “en sista gång till nu”. 

Och i den heliga Andens namn. 

Människor runtomkring stannade upp. Två på vattenskotrar slog av motorerna. Dem som skulle hoppa från bryggorna tittade bara. För det är något som händer i dopet. Även där hörs den heliga Andes röst säga till dopkandidaten. Du är älskad. Du är utvald. 

I dopet görs ingen skillnad på människor. Gud gör inte skillnad på människor. Och kanske är det därför Gud blir ett barn och kommer till oss som en enkel snickarson från Nasaret. För det spelar egentligen ingen roll vad du kommer ifrån eller var, vem du kommer ifrån eller hur du ser ut. Gud har valt dig och väljer dig varje dag, oavsett. När vi döps i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, får vi: 
Faderns omsorg och kärlek. 
Sonens erfarenhet av livet, döden och uppståndelsen. 
Och Andens vägledning. OAVSETT, oberoende av vilka vi är.  

Så hur hänger revolterna på andra sidan atlanten ihop med oss idag som pratar om Jesus dop? Jo jag tror ju att även dem är innefattade i Guds kärlek och omsorg, och dem behöver förstå att dem är inte dem utvalda enda. Det finns inte ETT utvalt lag bland flera. Det finns bara ETT lag. Vi. Människorna. Och vi måste lära oss att leva tillsammans. 

Oavsett, vem du är, hur du ser ut eller var du kommer ifrån, förnyas Guds löfte varje dag du slår upp ögonen. Du är mitt älskade barn, min utvalda. 

 

2021.01.11