lindgrn.blogg.se

Jag har följt Ann-Christine Ruuth i flera år. Första gången jag hörde henne tala var på en regnbågskväll i församlingshemmet vid Helga trefaldighets kyrka med Univsersitetskyrkan. Hon fångade mig direkt. Tänk vilket mod att våga vara sig själv, även när samhällets normer inte låter dig vara det! 

 

Nu till en skoluppgift fick vi i uppdrag att läsa Ester Roxbergs bok om sin pappa Ann-Christine. Det var innan coronan slagit till och jag såg verkligen fram emot att läsa boken som jag hört så mycket om. Men istället så lades den i högen med saker att göra sen. Tillslut fick jag tipset att lyssna på boken, så det gjorde jag.

 

Nu har jag tagit mig igenom den, trots att jag inte gillade rösten och att den stundtals har irriterat mig med sitt innehåll är ändå slutkänslan fin. Tillslut blev hon i alla fall lite mer accepterad av sin närmsta familj, och förhoppningsvis ökar den acceptansen mer och mer för varje dag. Jag förstår att detta är en resa som man inte gör ensam, förhoppningsvis. Att det också är en resa och förändring för familjen, men jag kunde inte störa mig nog på hur självömkande denna bok var. Hur det skulle kännas som att det var Ester det skulle vara synd om trots att jag inte kände någon medkänsla med henne. Det är en bok där en dotter får berättelsen att handla om sig när den egentligen handlar om pappa Ann-Christine som går igenom något som i vår tid, jag bara kan föreställa mig bland det svåraste man kan vara med om. Vara född i fel kropp. Men javisst, detta är också ett sätt att processa sin resa, det kan jag inte ta ifrån Ester. Det är bara det att det är inte den berättelsen jag vill åt. 

 

Men något boken gör bra, tycker jag, är att berätta hur det påverkar någon att vara prästbarn. Det jag hade önskat mer av i boken hade varit relationen mellan Ann-Christine och Åke, om båda deras relation till Gud. Vad händer när man känner att den man nu blivit skapad till ändå inte är i rätt kropp? 

 

Berättelsen om Ann-Christine är en berättelse om jakten på sig själv i dubbla bemärkelser. Att finna sig själv, men också att jaga ut det som inte är sig själv. Tills Ann-Christine skriver sin egen historia, läs denna bok. Åk och lyssna till hennes föredrag och lär dig att möta alla människor med respekt. 

 

Gud, 

Tack för att du älskar oss så som vi känner oss på insidan. 

Var med alla dem som känner att utsidan inte matchar insidan. 

Var med alla som är rädda, och för dem som inte är det. 

Gud, tack för att du har skapat oss. 

Lär oss vårda våra själar och kroppar med den kärlek de förtjänar. 

Amen. 

 

 

2020.05.04