om att glänta på dörren

Nytt genomförande i prästskolan, nytt inlägg på blogget.
Högmässogenomförande stod förra veckan på schemat och halvägs genom predikan som kändes bra kom jag ihåg att det var just ett genomförande och inte en riktig gudstjänst. Ungefär samtidigt insåg jag också att jag då skulle "celebrera" mässan för första gången. Det gick vägen. Jag blev upplyft av präst-och kyrkomusiker-kamrater och i efterhand känns det väldigt bra. Vi hade alla fått olika söndagar och jag hade fått 4:e sön i advent 3:e årgången. Det innebar att temat var Herrens Moder och evangelietexten var Luk 1:39-45, vilket var den text jag främst utgick från. Så här blev predikan i text: 

_________

Har du någon gång stått på tröskeln till något livsförändrande? Kanske gläntat lite på dörren för att försöka få en inblick i vad du skulle kunna möta där inne på andra sidan dörren. Kanske är dörren frågan om ett nytt jobb, ett nytt uppdrag, en examen, en flytt eller som i Marias fall; en graviditet.

När vi idag får möta Maria gör vi det i en liten gläntning på dörren till hennes livshistoria.

Maria har länge varit en förebild för mig, en kvinna med krut i och dessutom var hon ung också. Berättelsen om Maria är inte bara berättelsen om hur Gud blir människa i barnet i hennes mage utan också en berättelse om att Gud kallar människor oberoende av ålder och kön. Gud kallar tonårsflickan Maria och hon öppnar dörren och kliver in.

När vi i dagens text möter Maria har hon nyligen svarat ”ja” på Guds uppdrag och därigenom tagit ett beslut som ska komma att förändra hela hennes liv och hennes framtid. Det är mäktigt, och nästan orimligt stort - därför är det kanske inte så underligt att Maria söker stöd och kanske förståelse hos sin släkting Elisabeth som också hon, genom ett under nu väntade barn. Om hon fick någon förståelse är svårt att säga, men en bekräftelse kanske.

När Elisabeth ser Maria bekräftas att Maria är den utvalde. Barnet i Elisabeths mage sparkade till av glädje för även en ofödd Johannes döparen förstår att här står Herrens moder. Kanske är det också just det som är problemet med denna berättelse, problemet med dagens tema: Maria får en biroll i sitt eget liv. Hon är inte längre bara Maria, trolovad med Josef, hon är nu Herrens moder. Hon må vara utvald och kallad av Gud men hon mister också det som ärMaria. Det kanske är upprörande/provocerande av mig att säga så, men jag tror det behöver sägas. Berättelsen om Maria, denna fjärde söndag i juletid måste också ägnas tid att berätta om kvinnan som bär barnet. Kvinnan som ska föda Gud, som ska amma honom, bära honom och trösta honom när han är liten.

Blir inte denna söndag, med fokus på Maria lite som att vi får glänta lite på dörren till Guds mänsklighet. Vi möter en flicka som varit med om ett gudsingripande i sitt liv, en människa som gjort ett val att viga sitt liv till Gud och svara på det anspråk som gjorts på henne. Denna söndag gläntar vi in på mänsklighetens största hemlighet - livet. Och på vilket bättre sätt möter vi det än i en bebis och nykläckta föräldrar? Men än är vi inte där. Tillsammans med Maria går vi in i väntans tider, vi kan bara föreställa oss alla frågor och tankar som kan röra sig hos Maria. Den största kanske är: ”Varför jag?”

Ja, varför Maria? Det är en fråga människor har ställt sig i alla tider. I ett gammalt manuskript som kallas Jakobs protoevangelium och säkert fler texter, berättas det om att Maria även hon tillkom genom helig Ande. För hur skulle man annars förklara att Gud väljer att födas av en tonårsflicka från Nasaret? För mig är det det som är poängen. Gud verkar i det oförklarbara, Gud väljer inte en enkel väg ut, Gud väljer inte att låta sig bli människa i en rik familj med tillgångar och förutsättningar. Istället väljs Maria och Josef till det mäktigaste uppdraget, att fostra ett liv.

Maria är inte mer än en tonåring när ängeln Gabriel besöker henne. Men det spelar ingen roll. Hon ser allvaret i uppdraget när hon gläntar lite på dörren och utan att se vad exakt som finns på insidan av den där dörren som Gud erbjuder så tackar hon ja. Genom Maria får vi också glänta på dörren till Guds storhet och kärlek. Genom Maria gläntar vi på en dörr som visar oss oändlig kärlek och nåd. Genom Maria gläntar vi på dörren till livet.

Ibland måste vi bara, likt Maria, blint våga lita på att Guds omsorg och tillit bär genom tiderna och in i våra liv. Maria visste redan då att oavsett vad som skulle hända med henne så skulle hon bli Guds tjänarinna och i det skulle det betyda att hon aldrig någonsin skulle vara ensam. Med sitt liv ställer Maria dörren på glänt till evigheten och vi får blicka in.
__________

 

Ha det bra!

 

2020.02.18