om att finna ro i oron.

Predikan från ena gudstjänsten igår. 
Texterna var: 
GT: 4 Mos 21:4-9 
EP: 1 Joh 1:8-2:2
NT: Joh 3:11-21
 
Det var i en klassisk högmässa, fast utan liturgisk musik. Ungefär så här predikade jag då: (Jag hade även med en skyld för att förklara Corona - Oron - Ro)
 
 

Predikan 2020.03.29

5.e söndagen i fastan, den sista söndagen innan palmsöndag och intåget i Jerusalem inför påskveckan. Jag kan tycka att det är lite svårt att gå fullt in i den kristna fastans eftertänksamhet och … vemod. Men i år känns det som att hela världen ligger i fastans gråhet och hunger efter palmsöndagen. Corona, Covid-19 sprider ut sig över vår jord som ett grått moln av elände och det är omöjligt att ignorera det. Som en ofrivillig fasta från livet. Precis som folket med Mose, så söker vi nu en räddning undan ormbetten som för oss idag är pademi. Men vi har ingen kopparorm att hänga upp. Överskriften för idag är “försonaren” och det märks i Evangeliet. 

Evangeliet idag menar att Jesus är som kopparormen, men då kommer vi snabbt in på en teologins största frågor genom tidernas tider: Hur kan då Gud, som är allsmäktig, låta allt elände fortsätta på jorden? Jag tror att det är farligt att säga att om vi bara höjer vår blick och riktar den mot Gud så klarar vi oss undan smittan, olyckan eller synden. Nej, jag tror vi måste backa. Blicken sänkas lite till att den istället går rakt fram i spegeln och ser på oss som dem vi är, människor. Brustna lerkärl. Skapade till Guds avbild, för det är så vi är. Vi är skapade med fel och brister, men fyllda av kärleken och nåden från Gud. Jag skulle vilja höja en egen sköld. 

På den står det när vi kollar första gången: 
CORONA

men när vi ser på den igen, så ser vi vad som finns mitt i Coronan, och vad som egentligen skrämmer oss, där finns ORON, 

Oron som vi alla känner, oron som folket med Mose kände när de vandrade i öknen utan varken mat eller vatten. Oron som folket kanske kände när de undrade om Jesus verkligen var den där människosonen från och av Gud. Oron som Judas antagligen kände när han såg sin vän gå mellan byarna och predika bland folket som nu bara växte sig till en ohanterlig storlek. Oron som vi känner över maktlösheten som Corona skapar hos oss. 

Men tittar vi lite till, så kan vi nästan skymta den där kopparormen. För mitt i Oron ger Gud oss ett hopp. Idag får vi inte någon kopparorm som skyddar mot bett, inte heller någon ny Jesus som stoppar stenar från att kastas, istället får vi löftet om RO. 

Gud säger, precis som i bibeltexten: Jorden är älskad, över allt annat, för Gud sände sin son för att göra allt rätt. Lev i ljuset och handla däri. För Jesus har sagt till oss, Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Jesus är försonaren, den som får oss att möta världen med snällare ögon. Och jag tror inte att att vi kan stoppa coronan genom att bära Jesus på korset runt våra halsar, vi behöver bära Jesus i våra hjärtan. Och det gör vi genom honom som förebild. Vi gör det med folkhälsomyndighetens råd och restriktioner som vi följer och lyder. Vi tvättar våra händer, vi stannar hemma om vi känner oss lite sjuka, vi besöker inte människor i riskgrupper - men vi ringer dem, eller skriver brev, eller smsar eller varför inte vinkar till dem från utanför fönstret. Vi kan också fråga om någon av våra grannar behöver vår hjälp att handla eller något annat. Vi kan se till att inte sprida falska rykten om Corona, utan istället se till att vara uppmärksamma och pålästa från nyheter och krisinformation. Sen, en otroligt viktig del i att hantera både Corona som virus och som Oro är att be. Att våga lägga våra bekymmer och oroligheter i Guds händer. För Gud lovar att alltid lyssna, och alltid vårda våra hjärtan. Det tror jag är vad Jesus skulle ha gjort i dag. 

Så jag vill uppmana och kanske utmana er, Be! Be för din granne, be för dina vänner, din familj och kollegor. Be för alla drabbade och sjuka, för alla som nu är ensamma på grund av karantän. Be för läkare, och all vårdpersonal, för alla lärare och busschaufförer, för alla som jobbar för vårt samhälles skull. Be för världen och dess brustenhet. Be. Gud hör bön oavsett, hur den uttrycks. 

Och nu skulle jag vilja att vi ber tillsammans med Sveriges Kristna råds: bön. 

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. I denna oroliga tid sträcker vi oss mot dig i bön. Vi ber om vishet, vägledning och uthållighet för alla dem som har ett övergripande ansvar i samhället – regering, riksdag, myndigheter. Vi ber att de frimodigt visar tydligt ledarskap som strävar efter det gemensamma bästa. 

Vi ber också för dem som arbetar inom sjuk- och hälsovården samt andra som upprätthåller viktiga samhällsfunktioner. Låt oss alla bidra till ett samhällsklimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet. 

Vi ber för dem som drabbas av sjukdom och för dem som känner oro och ängslan. Ge oss kraft att som medborgare i Sverige och världen stödja varandra bortom egna intressen. Uppfyll oss med din heliga Ande som du har sänt till vår förvandling. Ge oss förmåga att visa på den kärlek och solidaritet som Jesus Kristus visar. 

I Jesu namn.

Amen.

 

2020.03.30



Kommentera här: