om att springa ett andligt maraton
Jag har ont i hela kroppen, det känns som jag gjort ett vidrigt träningspass. Kanske skulle det kännas så här att ha sprungit ett maraton eller liknande. Men det har jag inte. Jag kom till slut på vad det var. Jag har sprungit ett andligt maraton. Tre gudstjänster på en dag. Först en som jag trodde att jag inte skulle delta i, men det skulle jag - det var fint. Sen åkte vi till Rudskyrkan där jag skulle leda gudstjänsten i allt utom nattvarden, det var magiskt. Allt bara flöt. Sedan tillbaka till Norrstrandskyrkan där vi skulle ha förbönsgudstjänst med ungdomsgruppen. Där hade jag trott att jag bara skulle hålla en betraktelse men fick leda hela gudstjänsten, även den flöt. Det var otroligt fint att bara få gunga med, känna sig trygg i rummet och rollen. Att få predika inför två kyrkorum där alla lyssnade. Det ena med äldre människor och det andra med ungdomar som inte släppte mig med blicken. Det var häftigt.
Nu ska jag snart gå och knyta mig för att låta min kropp återhämta sig. Imorgon ska jag träffa skräddaren och förhoppningsvis få prova min framtida kaftanette. 70 dagar kvar. 10 söndagar kvar. Nu kör vi. Må gud goda ande vara med, nu och alltid.
2020.03.29